Hejsan Pascal. Kul att träffa på dig här. Ni befinner er ju nu på Sioux City på Gran Canaria. Hur hittade ni hit?
Pascal: – Det är ju så att vi har haft lite otur på vår semester då våra två pojkar åkte på öroninflammation och har inte kunnat bada på en vecka. Då kände vi att vi behövde hitta på något annat och då dök det här upp.
Jag: – Ja, visst! Det var ju perfekt!
Pascal: – Ja, Sioux City var verkligen perfekt. Killarna är helt lyriska. Det är som du vet en heldag med allt möjligt kul. Hade inte förväntat mig att vi skulle käka våfflor här på Cowboy Café när man befinner sig på kanarieöarna.
Jag: – Är det första gången du besöker Gran Canaria?
Pascall: – Nej, det är det faktiskt inte. Jag är ju gammal fotbollsspelare och har spelat i AIK i många år och oftast då efter säsongen i december så var vi lediga. Så då brukade vi åka hit med familjen och bara slappna av och ha roligt. Så jag har varit här ett par gånger tidigare.
Jag: – Jag har ju gjort modelljobb tillsammans med Alexander Östlund för herrans massa år sedan nu. Känner du honom?
Pascal: – Ja, absolut. Han kom som ung spelare i A-truppen när jag var där då. Han var ju den som var yngst som gjorde första målet i allsvenskan. Som yngsta spelare någonsin. Så det var ju verkligen kul. Sen har det ju gått bra för honom då han gått vidare till Hammarby och landslaget och så där.
Jag: – När var förresten du som mest aktiv?
Pascal: – Jag spelade i AIK mellan 91-97. Sen var jag 3 år i Norge och spelade i Vålerenga sen spelade jag 3 år i FC Köpenhamn också.
Jag: – Jag har hört att du gjorde mål mot Barcelona också.
Pascal: – Ja, det stämmer. 97 så mötte vi Barcelona i kvartsfinal och fick äran att göra första målet efter 2 minuter.
Sen spelade jag hemmamatch mot Barcelona och då gjorde jag också mål.
Jag: – Den känslan måste väl vara obeskrivlig?
Pascal: – Ja, den känslan var härlig. Kanske inte lika mycket just då men idag så uppskattar jag det mera. Framförallt när det kommer fram fans. Det var ett stort ögonblick för dom.
Jag: – Jag tror det är så med det mesta. När man är ung så förstår man inte riktigt vidden av hur stort något är. Det är först så där 10 år senare som man kan blicka tillbaka och ge tanken den verkliga uppskattningen.
Pascal: – Det stämmer. När man är mitt i allt så tänker man inte riktigt på det. Saker rullar bara på. Det är ju väldigt skoj. Framför allt att det betytt så mycket för fansen.
Jag: – Vad är din bästa upplevelse på ön?
Pascal: – Vi har bott i Puerto Rico och det är ju fantastiskt fint där. För egen del så är det skönt att bara komma iväg och kunna slappna av. Njuta av bad och sol och äventyr likt Sioux City.
Jag: – Vad gör du idag som sysselsättning?
Pascal: – Idag är jag tränare och satsar på att bli tränare på heltid. Tränar Brommapojkarna. Har jobbat där i många, många år. Jag jobbar med U-truppen. Det är gruppen under A-laget. Det är mitt andra år med U-truppskillarna. Samtidigt så går jag min provutbildning som man måste ha som är på två år. Har påbörjat den i år och avslutar den alltså nästa år. Just nu går jag med Henke Larsson och med Andreas Alm. Det är ju killar i min ålder . Förhoppningsvis får jag chansen att ta över BP.
Jag: – I vilken ålder är det på Brommapojkarna?
Pascal: – Alltså mina killar är mellan 16 och 19 år. De är under A-laget.
Jag: – Vem hejade du på i EM?
Pascal: – Jag hade faktiskt Tyskland som favorit innan EM då men de åkte på däng då så…
I finalen så hejade jag väl lite mer på Italien. Hejar normalt sätt på Spanien men jag tycker det vore kul om Italien hade vunnit. Spanien var ju favoriter. De har vunnit tre mästerskap i rad och det är ju inget land i världen som gjort det tidigare. Finalen var verkligen grymt bra. Det är ju sällan det blir så mycket mål i en final.
Jag: – 4-0 eller hur?
Pascal: – Ja, Spanien var bättre. Det var kul att vara här då eftersom det var mycket bilar som tutade och glada spaniorer.
Jag: – Spelar du fortfarande på fritiden?
Pascal: – Nej, jag är bara tränare. Jag slutade med min karriär 2003. Då spelade jag i FC Köpenhamn.
Jag: – Hur håller du dig i form nu då?
Pascal: – Brukar köra ca tre dagar i veckan på gymmet så jag inte säckar ihop helt. Hade jag inte haft så mycket skador som jag har idag så hade jag säkert tränat mer. Jag har ju en stelopererad fot och jag har ett dåligt knä osv. Det är tyvärr baksidan av karriären även om jag skulle göra om allt igen om jag fått chansen att leva om mitt liv.
Jag: – Vill så klart fråga dina söner som jag vet spelar fotboll en sak också är det okej?
Pascal: – Javisst. Jordan och Lukas kom här. Marie vill fråga er en sak.
Jag: – Hej, vad heter ni? Jordan och Lukas.
Ska ni bli lika duktiga på fotboll som pappa?
Samstämmigt: – Jaaa!
Jag: – Det ser jag fram emot att ta del av. Hur duktiga är ni på en skala 1-10?
Jordan och Lukas: 10
Jag: – Inget fel på självförtroendet. Underbart!
Tack snälla för ni tog er tiden och svara på lite av mina frågor. Ha en fortsatt härlig semester!
